I stort sett lämpliga arter:
- Däggdjur(svin, nötkreatur, får etc.):
Järn är avgörande för hemoglobinsyntesen. Järn(II)glycinat förebygger effektivt järnbristanemi hos griskultingar (t.ex. tillskott för 3–7 dagar gamla griskultingar) och förbättrar järnreserverna hos dräktiga/digivande djur.
- Fjäderfän(kycklingar, ankor, gäss):
Lämplig för kycklingar (förebygger anemi) och värphöns (förbättrar äggskalets kvalitet). Obs: För mycket järn i värphöns kan göra gulan mörkare (potentiellt inte överensstämmande med marknadsstandarder).
- Husdjur(hundar, katter):
Lämplig för unga eller anemiska individer, men doseringen bör överensstämma med veterinärens riktlinjer.
Fall som kräver försiktighet eller dosjusteringar:
- Idisslare (nötkreatur, får):
Vommikroorganismer kan delvis bryta ner kelaterat järn, vilket minskar biotillgängligheten. Kombinera med andra järnkällor (t.ex. belagt järn).
- Vattenlevande djur(fisk, räkor):
Järn underlättar ruggning hos kräftdjur (t.ex. räkor), men överskott av järn kan skada vattenkvaliteten (t.ex. algtillväxt). Begränsa tillskottet strikt (vanligtvis <80 mg/kg foder).
- Djur i speciella fysiologiska tillstånd:
Undvik järnackumuleringstoxicitet hos äldre eller leverfunktionsnedsatta djur.
Icke-tillämpliga scenarier eller scenarier med låg effekt:
- Djur med lågt järnbehovVuxna växtätare (t.ex. hästar) med järnrik kost (t.ex. järnrikt grovfoder) behöver inget tillskott.
- Icke-järnbristanemiTillstånd orsakade av parasiter eller infektioner kan inte lösas med järntillskott.